Lite pinsamt pris?

Åja. Man blir glad när kollegan säger att man gjort bra ifrån sig och nästan till sig om någon från säg Journalistförbundet ringer och säger att man vunnit något pris. Allra bäst är det förstås när läsare, tittare eller lyssnare hyllar en. Då gör man high five med vem som helst, plockar fram luftgitarren och bokar Viking Line. På riktigt. Det är alltid skoj.

Musikbranschen utser årligen årets Musikmedia och väljer Årets Popjournalist. Jag har alltid tyckt att de är struntpris. Journalister ska inte ta emot utmärkelser av dem som de bevakar.
En gång var jag också inne på sportredaktionen och bråkade med en kollega som var lite onödigt glad över en buckla som han fått av bandyförbundet. Reportern specialbevakade just bandy.

Helsingfors stad har idag utsett lokalredaktörernas förening till Årets Lokalredaktör. I motiveringarna säger överborgmästare Jussi Pajunen att invånarna får tacka de alerta lokalreportrarna bl.a. för den mångsidiga och vid behov kritiska informationen om de förtroendevaldas och tjänstemännens arbete. Respekt för det, det låter bra och värmer hjärtat för det är sant.
Men ändå.
Är det inte bara så 1970-talet att dela ut sådana här utmärkelser? Och att ta emot dem?

EDIT 25.1: Som tur är var det sista gången den här utmärkelsen delades ut – också överborgmästaren har insett problemet.