Industristäder har sin charm

Besökte Finlands Manchester i helgen. Industrilandskapet i Tammerfors är charmigt på många sätt:

1: Det är snyggt. Tegelväggarna från Finlaysons gamla fabrik pryder gatorna än i dag. En del byggnader hyser butiker, krogar och biosalonger, andra planeras bli bostäder. Tänk att få bo i en loftlägenhet med ståtliga fabriksfönster!



2: Forsen. Industristäder ligger där det finns mycket vatten. Vattnet ändrar med årstiderna och ger staden en helt ny prägel beroende på väder och vind. I helgen var det svart. Svart, kallt, respektingivande – och vackert.


3: Verklighetskontakten. Folk oroar sig för att stadsbarnen inte vet varifrån äggen och mjölken kommer, men jag tror det finns lika många som aldrig sett en fabrik. I Tammerfors finns de mitt i stan. Visst, vi har kraftverk i Helsingfors också, men de är lite utanför centrum och ger inte staden samma karaktär.

Nå, så har vi ju miljöaspekten – Helsingfors Energi står för större utsläpp än alla bilar i Helsingfors, vilket ju inte är så kul. Så därför är det roligt när kraftverk och fabriker slutar spy ut rök och i stället fylls med till exempel kulturverksamhet. Som Kabelfabriken. Eller Söderviks gasverk, som Flowfestivalen fyllde med electropop i somras, och där också Viirus bor i dag. Det är ju förstås inte lätt att omvandla ett smutsigt fabriksområde till en kulturell oas, men staden utreder nu exakt hur förpestat Södervik är och vad det går att göra åt saken. Går allt bra ska Stuba Nikula utvidga Kabelfabriksverksamheten till Sörnäs. Håll tummarna.