+5,3 och regn: Grattis Esbo!

Sådär! Esbo stad fyller från och med i morgon 550 år. Partyt till ära har Apparaten riggat upp ett konstverk på det rivningsfärdiga stadshuset. Martti Aihas bildkollage avtäcktes i dag. Det är väl bara att … eh… gratulera.

Fridfull Jul!

Julgubben har landat i Rödbergen. Nästan i alla fall. Eller vem är det som dinglar utanför fönstret?

Fel miljöslutsatser - då skiter vi i rapporten

Tomten räddar inte skandalen i Esbo.
När hela världen talar om globala och lokala klimatfrågor väljer Esbo stad att planera för en komplett ny stadsdel utan att fundera på miljökonsekvenserna.
Jag hänvisar förstås till vår nyhet om miljörapporten som mörkats.
I dagens Hbl (22.12, sidan 12) tvingar staden en jurist att försöka lägga en rökridå. "Rapporten är inte färdig". "Det är den visst, säger VTT-forskaren som skrivit rapporten fortfarande. Hon har sett den gå i tryck och distribueras. VTT står för statens forskningslaboratorium. De släpper helt enkelt inte ifrån sig halvfärdiga undersökningar.
Det tog minst 20 år för Esbo att godkänna Västmetron. Och det är en dryg vecka sedan grannen Helsingfors delade ut pris i en stor internationell arkitekttävling, en tävling för hela huvudstadsregionen där alla seriösa förslag betonade vikten av miljötänkande. Dra fort ned på antalet personbilar. Bygg i stället ut kollektivtrafiken, gärna då spårtrafiken.
I Esbo vill man bygga Hista, en stadsdel för nästan 20 000 invånare. På en åker långt från arbetsplatser och service. Man måste ha bil.
Parkvakten hoppas verkligen att de förtroendevalda i Esbo genast kräver bättre insyn, större offentlighet och en ordentlig diskussion om planläggningen.

ps. Histanyheten debatteras bland annat här. Hbl:s ledare hittar du här.

Bubi har landat

Ibland är det bara sanslöst att man kan ha tur.
Lokalredaktörerna r.f. har utsett berguven "Bubi" till årets stadsbo. Inget konstigt med det. Meriterna är överväldigande. Bubi ställde till show den 6 juni genom att avbryta EM-kvalmatchen mellan Finland och Belgien. Matchen stoppades i nästan sju minuter.
Finland vann, 2–0. Enligt många var det tack vare Bubi som chockade belgarna.
I alla fall så fick Stadionstiftelsen ta emot utmärkelsen i går eftersom berguven själv har varit försvunnen sedan Metallicakonserten. Det var lite oljud, om vi säger så, och sånt har berguvarna svårt med.
Som på beställning var han ändå på plats! Hade landat på morgonen och tog nu en liten tupplur under A-läktarens tak, uppvaktad av några riktiga kråkor och några journalistkråkor.
Här under är en bild av Stadionstiftelsens marknadsföringschef Pekka Hurme. Det var han som "hittade" Bubi vårvintern 2007.
Bubi kackade rakt på flinten. Det är sant. Så gick det till.
– Jag skulle in genom en dörr där under tv-läktaren och skramlade med nyckelknippen. Tydligen blev "Bubi" upprörd. Direktträff, skrattar Pekka Hurme.

Syns lite dåligt men där uppe sitter han! Berguven Bubi!

Han är uppriktigt glad över utmärkelsen. Bubi har gett stadion och Helsingfors bästa tänkbara PR. Bilderna om den sympatiska berguven har kablats ut över hela världen. Helsingfors har blivit känd som en naturvänlig storstad.

Eget räck. Bubi sitter alltid på tv-läktaren, första parkett med full insyn.

Aijo. På inrådan av Hbl:s språkvårdare har vi nu slopat citationstecknen kring Bubi. – Han är nu huvudperson, säger Jenny Sylvin. Helt rätt. Läs mera om Bubi i onsdagens Hbl och här.

Bubis pris. Tuula Jutis grafik hängs upp i stadiontornets entréhall, bredvid plaketten med Olympiastadions rekordhållare. Bubi har garanterat renare mjöl i påsen än t.ex. Marion Jones.

Emerald skulle det vara!

Det var konceptet "Thirdlifes" bild som fanns i lördagens artikel om arkitekttävlingen Greater Helsinki Vision 2050, vilket en läsare vänligt påpekat. Ett beklagligt mänskligt misstag. Här ovan är bilden som skulle ha ingått. Teamet bakom "Emerald", en finländsk arkitektbyrå belönades med 160 000 euro.
Så här heter det i juryns motiveringar (Hbl:s ledare hittar du här):

Emerald är ett innovativt förslag, i vilket byggandet styrs såväl till komplettering av den befintliga samhällsstrukturen som till vissa helt nya områden i metropolområdets urbana kärna och i kranskommunerna. Den samhällsstruktur som uppstår är balanserad med hänsyn till hela regionen. Valet av tyngdpunktsområden för tillväxten bestäms av spårtrafikförbindelserna. Invånarna fås att välja mer ekologiska levnadssätt med hjälp av aktiva lockbeten. Servicestrukturen har dryftats utgående från nya, innovativa och ekologiska principer. Serviceinnovationerna innehåller tanken om en rörlig butik, som kommer till kunderna. I kollektivtrafiken föreslås ett klimatbonuskort, som berättigar till förmåner, såsom gratis resor, för den som gynnar kollektivtrafiken. Förslaget diskuterar grundligt livskvaliteten med hänsyn till olika slags invånare i olika ålder.

Förslaget "Thirdlife" är en av fem som juryn löste in (för 20 000 euro):

Thirdlife är ett mångsidigt utrett förslag, där de viktigaste attraktionsfaktorerna i metropolområdet är stranden och havet. Tyngdpunkten för tillväxten finns i öster och resultatet är en ankarformad områdes-struktur som kraftigt stöder sig på utbyggnad av stränderna. Bakom förslaget står arkitekterna Marja Straver-Nevalainen och Hans Dekkert från DN Urbland i Holland.

Parkvakten tycker att samtliga visionärer tagit fram intressanta detaljer men också en del märkligheter som att plötsligt bygga ut holmarna utanför Helsingfors centrum. Vi ska granska förslagen närmare de kommande veckorna. Här ett litet plock från juryns recension eller vad man ska kalla det:

Folkmängden i Helsingforsregionen ökar under de kommande 50 åren från 1,3 miljoner till 2 miljoner. Mängden nybyggande som behövs är så stor att det är möjligt att utveckla totalstrukturen i regionen på ett sätt som stärker regionens ställning och konkurrensförmåga som ett ledande kultur- och teknologicentrum och som ett attraktivt område för boende och affärsverksamhet i Östersjöområdet. Klimatförändringen och åldrandet megatrender Till de centrala megatrender som lyftes fram i tävlingsarbetena och som bör beaktas vid planeringen av metropolområdet hör bl.a. klimatförändringen, den åldrande befolkningen, den ökande hälso- och miljömedvetenheten, den etiska konsumtionen, den ökande mångfalden och individualismen i levnadssätten, den förändrade karaktären hos lönearbetet och den ökande arbetsrelaterade rörligheten. Som metropolområdets (Greater Helsinki Region) globala roll föreslogs oftast ställningen som knutpunkt för Asienflyg. Också S:t Petersburgs och hela Rysslands starkare ställning sågs som en möjlighet. Metropolområdet positionerades i vissa fall rent av som ett lyckoland inom S:t Petersburgs inpendlingsområde med en ren och trygg boendemiljö. Oftast sågs regionens roll dock som en självförsörjande stadsregion inom Global Top 50 Cities, som stöder sig på ICT-branschen, logistiken och turismen och där naturen är den mest vägande attraktionsfaktorn. Som recept för en hållbar stad erbjöds mycket olika lösningar: organiskt växande byaktiga samhällen, självförsörjande samhällen av trädgårdsstadstyp som stöder sig på spårtrafiken, till naturområden förlagda tornstäder som andas modernism, förortsaktiga plana områden som medger fortgående och öppen tillväxt, och varianter av traditionella stadskärnor med en urban puls dygnet runt. Mest intressanta var de förslag som inte bara nöjde sig med att överföra färdiga stadsplaneringsideal på Helsingfors, utan som kunde producera särpräglade lösningar förankrade i det lokala landskapet, i klimatet och i livsstilarna. Trafiken på spår, boende nära vattnet Trafiklösningarna inom regionen betonade spårtrafiken. I fråga om personbilstrafiken betonade förslagen en ändring av kraftkällan eller bränslet så att de bli miljövänligare än nu. Också införande av vägtullar och car share-principen föreslogs. Vissa förslag utgick från antagandet att miljömedvetenheten i framtiden gör livet allt lokalare och att folk förflyttar sig mindre. Ett sätt att locka invånarna till miljömedvetnare trafik är ett ”climate bonus card”, där den som regelbundet gynnar kollektivtrafiken får olika slags förmåner, bl.a. gratisresor. En motsatt synpunkt gick att finna i de förslag enligt vilka flygresorna, speciellt ökningen i flygtrafiken på Asien, ansågs vara fundamentet för den framtida utvecklingen i hela regionen. Nästan alla förslag lyfte dock fram budskapet att de ökande trafikvolymerna med de problem som detta medför kan bemästras bara genom kraftiga satsningar på det spårbundna trafiknätet och genom en begränsning av ökningen i personbilstrafiken. Produktion av närmat och biomassa och reservering av mark för urban odling och uppfödning av ätliga havsdjur lyftes fram i vissa arbeten. Det fanns knappt med visioner om serviceinnovationer, men de som fanns var desto mer sprittande: t.ex. förslaget om en rörlig butik (shop-on-tracks), som följer med spårtrafiken. Den mest hisnande näringslivsvisionen för hela regionen fanns i ett förslag där regionens framtida roll fick epitetet Social Silicon Valley. Receptet var sociala innovationer som uppstår genom delaktighet och en närings , förenings- och företagsverksamhet som utgår från dessa. Ökad medborgardelaktighet antogs tillföra regionen dragningskraft, säkerställa en hållbar utveckling och göra det lättare för invånarna att bli rotfasta.

ps. En utställning med de vinnande arbetena i idétävlingen Greater Helsinki Vision 2050 öppnas i samband med prisutdelningen den 14 december 2007 kl. 10.30 i Helsingfors stadshus entréhall, Norra esplanaden 11-13. Utställningen är öppen till den 14 januari 2008 vardagar kl. 8.15-16. Förlängd tid till kl. 17.30 må 17 december, må 7 januari, ti 8 januari och må 14 januari. De arbeten som inte blev belönade finns utställda vid Alexandersgatan 26 (andra våningen) den 14-21 december 2007 vardagar kl. 12-16 och lördagen den 22 december 2007 kl. 12-16.30. Det ordnas dessutom två presentationer av tävlingsresultatet för allmänheten, måndagen den 7 januari och tisdagen den 8 januari 2008 kl. 15-17 i stadshusets auditorium (ingång från Katrinegatan 4 via innergården).

Har mörkret lagt sig igen?

Ibland är det riktigt jäkligt tufft att stå och stirra på printern. Svårt att få ut några papper.
Men nu handlar det inte om det utan öppenhet.
Helsingfors, Vanda och Esbo har numera rätt snygga och dessutom i regel funktionella (i stället för dysfunktionella då) hemsidor. Man hittar material man inte visste att man letade efter: Pressmeddelanden, kompletta planer som lagts ut, bilder och kartor med information om allt möjligt som hänt, händer och kommer att hända. Och många tjänstemän som man talar med är faktiskt riktigt trevliga och professionella.
Men det händer ibland att man stiger in i tidsmaskinen och förlfyttas till något unket datum före Glasnost. Som i förrgår då vi ringde Esbo stad för att snacka lite tjänstebilar.
Förslaget är ju att en hel drös Esbochefer ska få tjänstebil. Sammanlagt kan det här lönepåslaget kosta esboborna över 200 000 euro i året.
På styrelsens föredragningslista är ärendet ett bland andra. Och som så ofta väcker den frågor. Då måste man ringa.
Reporter: – Hur miljövänliga är de här bilarna?
Tjänsteman: – Kan inte du återkomma när ärendet är slutbehandlat?
Suck.
Esbobilarna diskuteras för övrigt i stadsstyrelsen på måndag, igen.

Men inte är den här attityden helt konstig. Vi har ju en statsminister som sagt att medierna helst ska sluta skriva om halvfärdiga projekt. På måndag kunde HS berätta att Vanhanen i alla fall varit konsekvent. Också då han var chefredaktör för en mindre lokaltidning här i nejden var linjen att INTE skriva om halvfärdiga saker. Däremot var det helt okej att recensera berömmande olika företag t.ex. när företaget fick ny vd.
Matti Vanhanen blev invald i riksdagen 1991. Samma år lade man ned tidningen Kehäsanomat.

Debatten är här – var är debatten?

– Medierna kan inte göra politiken intressant om den politiska verkligheten är trist.
Det skriver kollegan Kaius Niemi i en kolumn på ledarsidan i dagens Helsingin Sanomat appropå färska uppgifter om att framförallt ungdomarna låter bli att rösta. Och det är kommunalval snart, ju.
Frågan är alltså vems är felet?

Politik kan vara hur intressant som helst. För helskotta – det är fortfarande det mest bloggade ämnet i Finland och Sverige och på sätt och vis är det kanske där problemet ligger. Väljare och förtroendevalda har tillgång till en oändlig mängd megafoner. Miljoner budskap bildar ett ständigt brus. Alla talar till varandra. Ingen talar med någon.

HBL har i år skrivit ett tiotal stora reportage om trafikproblemen i Helsingfors. Ämnet har belysts ur en mängd olika vinklar. Vi har talat med bilister, busschaufförer, metropassagerare, trafikplanerare, fotgängare, cyklister, forskare, trafikplanerare och lokalpolitiker. Vi har försökt skapa debatt genom att fördjupa och förenkla, gå på bredden och göra oss smala och jo, några vassa insändare har det väl ramlat in. Men that is it.
Parkvakten noterade tidigare i år hur svårt det är att hänga med i "debatten" om Sibboannekteringen. Samma fenomen där, nämligen. Oändligt många inlägg på nästan lika många forum. Häng nu sedan med.

Parkvakten har med stort intresse följt med efterdyningarna av Jussi Pajunens pressinformation för några veckor sedan. I vår intervju med överborgmästaren framgår att han står fast vid sitt uttalande om flera bilar men också att han inte kände igen sig själv i rubrikerna.
Exakt vad det betyder fick vi aldrig veta. Och vi frågade många gånger.
Det är också underligt att varken biträdande stadsdirektören Pekka Sauri, som ansvarar för trafik och miljö och som gjort en hel del för en bättre kollektivtrafik i den här staden, eller stadsplaneringsverket självmant deltagit i diskussionen. Vad Parkvakten kan förstå borde de ryta ifrån.
Förmodligen är det så att kombattanterna talat ut i enrum och nu väntar alla på att dammet lägger sig. Och varför inte. Många viktiga och mindre viktiga beslut diskuteras och klubbas igenom i kulisserna, utom syn- och hörhåll från både pressen och väljarna och det är ett demokratiproblem.


ps. Kaius Niemis kolumn "Uskallusta, intoa ja draamaa?" går att läsa i papperstidningen, HS 8.12.2007.

Läsartips! För dig som marrar!

Bland all reklam för seminarier och sammankomster som arrangeras av allehanda organisationer, föreningar ocr arbetarinstitut har Parkvakten nu ramlat över detta:

GNÄLLSPIKARNAS KLUBB
(på finska "Urputtajien Klubi")
Ryt till nu! Vad vill du klaga på i Esbo? Det här är din chans att säga som det är. Ordet är fritt. På plats finns en stor mängd beslutsfattare och experter.
Också anonyma inlägg tas emot på förhand.

Arrangör är finska arbis i Esbo. Klubbdatum är 13.2 (tema: Trafik), 12.3 (Seniorer), 16.4 (huvudstadsregionens samarbete) och 14.5 (invandrare).
Parkvakten tycker att initiativet är berömvärt. Det är bäddat för ängsliga monologer, säkert en del debatt men kanske också lite bråk.

Tills dammet lägger sig?

Det har varit ganska tyst om den nya trafikpolitiska linjedragningen utanför stadshuset vid Salutorget sedan den offentliga manglingen för några veckor sedan. Men det betyder inte att överborgmästaren bara låter dammet lägga sig och hoppas att allt var en ond dröm. Politiker är snabba och noga med att rätta grodor och missuppfattningar.
Ändå förvånar det att Pajunens blogg inte uppdaterats sedan slutet av september…

ps. Osmo Soninvaara (grön) skriver om bilarna här.