Hanaholmen: Tegel för tegel

Fotograf: Peter Slotte
Nu är det inte långt kvar. Nedmonteringen av Hanaholmens kraftverk är på slutrakan. Med det försvinner en kännspak Helsingforsvy. Bilden är tagen av Peter Slotte vid Forskningscentralen för de inhemska språken.

Dagens tal: 4304 och cirka 80 procent

Väldigt många mår väldigt illa i huvudstadsregionen. Enligt socialverket finns nu över 4300 barn som placerats utanför hemmet i Helsingfors, Esbo och Vanda. Under 40 procent av dessa har fått ett nytt hem hos någon familj. Resten – det framgår inte klart av pressmeddelandet – bor på barnhem eller i andra liknande faciliteter med andra barn som är i samma situation.

• Fyratusen trehundrafyra!

I en storstad blir vi aldrig kvitt alla problem. Det gör man inte ens i en liten stad. Men med pengar och smarta beslutsfattare löser man många av dem. Tänk Jokela. Tänk 16-åringen som beställde mordet på sin egen mamma.

En annan aktuell sak: Nu är det bekräftat att kvinnans euro är fortfarande mindre värd också bland stadens anställda. Lite mera exakt uttryckt är den ungefär 80 cent.

• 80 cent!

Och huvudstadsregionens städer har som bekant sammanlagt 70 000 anställda… Läs mera i Hbl de kommande dagarna!

Fullmäktige: Nokiamodellen

Det hörs märkliga nyheter från Nokia.
Först var det vattenskandalen och nu har fullmäktige belagts med munkavle.
Kommunfullmäktige i Nokia höll möte i går. Man skulle tro att det fanns bara ett ärende på föredragningslistan men nej.
Parkvakten läser i dagens Aamulehti att de lokala förtroendevaldas ordförande sagt att "krishantering inte ingår i fullmäktiges uppgifter". Saken blev aktuell när fullmäktige nyligen fick en redogörelse över händelseutvecklingen och vidtagna åtgärder. Man fick ställa frågor till budbäraren men inte kritisera, förhöra eller uttrycka åsikter.
Enligt kommunlagen är det faktiskt så att krishantering i praktiken inte är en uppgift för stads- eller kommunfullmäktige. Helt logiskt. Det är inte de folkvalda som ska spruta klor i de smutsiga rören eller bära vattenkanistrar till folkslägenheter. Det finns proffs för sånt.
Men som Ari-Veikko Anttiroiko, professor i kommunalpolitik vid Tammerfors universitet, påpekar är fullmäktige invånarnas språkrör.
– Den ska sätta sig in i krisen, läsa på, diskutera och föreslå åtgärder så att man i framtiden slipper olyckor, säger han.

ps. Enligt Aamulehti har de förtroendevalda i Nokia lämnat in sex klämmar (förslag) på det förra mötet. Inte en enda tangerar vattenskandalen. Varför, undrar journalisten Kari Ikonen.
– Hurdana förslag tycker du att vi borde vi göra, svarar en folkvald.

Time out om Kaptensskvären

Kaptensskvären i södra Helsingfors ska saneras, till andras förtjusning och somligas förtret.
Kul är i alla fall att stadsplaneringskontoret tvingats att retirera. Planen ritas om efter all respons som planerarna fått.
Uppropet fanns ursprungligen på anslagstavlan i en Alepa-affär. Den lokala stadsdelsföreningen har också hållit låda.
Så visst lönar det sig att kämpa.

Verkligen sfp:s initiativ?

Folkpartiet vill få bort de allra smutsigaste bilarna från Helsingfors centrum.

Hbl skrev den 9 januari om miljöcentralens utredning som kanske resulterar i en miljözon i centrum. Det blir svårt med övervakningen men poängen är i alla fall att där är det förbjudet att köra med fordon som smutsar mycket. Gamla rishögar ska bort och det gäller särskilt tunga fordon som bussar, lastbilar, långtradare och skåpbilar.

Initiativet, som är bra, är således inte sfp:s utan miljöcentralens och trafikplanerarnas. Tjänstemännens, alltså! Och då hade det varit korrekt att nämna att staden redan utreder ett förbud mot gamla nedsmutsande bilar. För nog känner stadsstyrelsemedlem Oker-Blom till det?

ps. Kännbara p-böter är ett snabbare sätt att ge en konkret och hård signal om att bilarna är för många. Det ska vara dyrare att ställa bilen i parken eller på en invalidplats än att fuskåka i spåran!

Lite pinsamt pris?

Åja. Man blir glad när kollegan säger att man gjort bra ifrån sig och nästan till sig om någon från säg Journalistförbundet ringer och säger att man vunnit något pris. Allra bäst är det förstås när läsare, tittare eller lyssnare hyllar en. Då gör man high five med vem som helst, plockar fram luftgitarren och bokar Viking Line. På riktigt. Det är alltid skoj.

Musikbranschen utser årligen årets Musikmedia och väljer Årets Popjournalist. Jag har alltid tyckt att de är struntpris. Journalister ska inte ta emot utmärkelser av dem som de bevakar.
En gång var jag också inne på sportredaktionen och bråkade med en kollega som var lite onödigt glad över en buckla som han fått av bandyförbundet. Reportern specialbevakade just bandy.

Helsingfors stad har idag utsett lokalredaktörernas förening till Årets Lokalredaktör. I motiveringarna säger överborgmästare Jussi Pajunen att invånarna får tacka de alerta lokalreportrarna bl.a. för den mångsidiga och vid behov kritiska informationen om de förtroendevaldas och tjänstemännens arbete. Respekt för det, det låter bra och värmer hjärtat för det är sant.
Men ändå.
Är det inte bara så 1970-talet att dela ut sådana här utmärkelser? Och att ta emot dem?

EDIT 25.1: Som tur är var det sista gången den här utmärkelsen delades ut – också överborgmästaren har insett problemet.

Trängselavgifter – tja nej blir ändå ja?

Som sagt har starten gått för Silly Season inför höstens kommunalval (se gårdagens blogginlägg). Sdp för nu ett blixtkrig i Helsingfors som de flesta följer med med förvåningens finger i häpnadens mun.
Först var det nej till centrumtunneln och i går under fullmäktiges energidebatt ja till trängselavgifter.
Det är anmärkningsvärt för det betyder att majoriteten av lokalpolitikerna nu är för trängselavgifter.

Parkvakten är egentligen inte förvånad. Hbl har redan länge konsekvent lyft upp huvudstadsregionens trafikproblem och vi har vägrat släppa tanken på trängselavgifter som ett sätt att öka invånarnas trivsel i stan. Vi har sett den potential som metoden har för centrumaffärerna. Vi har inte behövt en kristallkula för att se utvecklingen utan sunt förnuft, egna sinnen – ögon, öron och näsa, samt forskningsrapporter.

Man hör ibland folk undra varför Finland alltid måste vara först på något nytt världsomfattande experiment. Är det för att göra sig till inför grannarnas ögon?
Vi skulle definitivt inte vara först på att pröva trängselavgifter eller över huvud taget göra något dramatiskt för att minska på fordonstrafiken. Lyckade experiment har blivit permanenta lösningar i exempelvis Stockholm och London.

ps. Här under, som kommentar, kan du läsa Johanna Westmans ledare från den 28.12.

Silly season – eller starten gick för kommunalvalet

Antingen är man emot eller så är man för. Kompromisser går bort i valkampanjer, vilket är lite märkligt eftersom politik är att hitta mellanvägarna det vill säga göra kompromisser. Mot den bakgrunden är det alltså inte förvånande att socialdemokraterna gjort strimlor av centrumtunnelplanen som redan slukat åtskilliga tiotals tusen euro i olika utredningar.
Fram till förra veckans fullmktigemöte har sdp med stadsplaneringsnämndens ordförande Maija Anttila i spetsen flaggat för en detaljplan med en tunnelreservation och på sin blogg fortsätter hon kampen. Anttila understryker att hon bara vill bevara möjligheten att bygga en tunnel som hon anser att skulle förvandla området kring järnvägsstationen på det sätt som bilden här ovan antyder.
Osmo Soininvaara (grön) hör till "strimlarna" eftersom en färdig detaljplan ändå skulle binda trafikplanerarna och till slut skulle man kanske stanna för gammalmodiga lösningar. Bloggare Soininvaaras lösning är att bygga staden så att det i framtiden finns möjlighet att bygga en centrumtunnel med strategiskt placerade in- och utfarter. Med andra ord en sorts reservering det också.
I mars kommer det nya beslut om musikhuset och på något sätt känns det också som att sista ordet inte är sagt om västmetron heller. Drumsöborna rasar på sitt håll och Esbofullmäktige käbblar om den nya prislappen.
Jepp. Det är definitivt valår.

Det ska kännas i plånboken

Tydligen är bilarna för billiga.
Parkvakten kan inte komma till någon annan slutsats efter att under söndagens kvällspromenad sett felparkerade bilar på Fredrikstorget, i backen mellan Agricolakyrkan och hundparken och på Fabriksgatans breda trottoar där som Smedsgatan slutar. 500 meter längre bort, nere vid stranden fanns det gott om parkeringsplatser.
Samma fenomen alltså att man fullständigt skiter i bondförnuft och p-regler är ett gissel till exempel utanför kafé Carusel på sommaren. Där finns en stor skylt som förbjuder parkering på kajen. Men sidu nej. För ganska många betyder det ingenting. Och då kan man ju lika bra ställa bilen på Stora Robertsgatan och delar av Mikaelsgatan som är gågator, vilket förvånansvärt många också gör.
Parkeringsvakterna är för få och polisen bryr sig inte. De har knarkbaroner att jaga och låt gå för det är en bra orsak.
P-vakterna kunde vara fler så att också sena veckoslutsskiften är möjliga. Parkeringsboten för grova p-förseelser det vill säga att parkera i parker och trottoarer och i handikapprutor ska höjas ordentligt. Det ska tammefan kännas i plånboken om man parkerar på gräsmattan: 40–50 euro är ett skämt.
Allt som behövs är ett politiskt beslut.
Sedan är det bara att börja håva in pengarna.

Också sibboborna sade nej

Parkvakten vill på inget sätt försvara sfp men undrar ändå om chefredaktören för Helsingin Uutiset/Länsiväylä/Vantaan Sanomat har full pejling på läget när han i dag skriver om Sibbo (läs som pdf här)? Kortversionen lyder som så att det är folkpartiet som i årtionden låtit bli att planlägga nya stora bostadsområden för att behålla makten i kommunen.
Faktum är alltså att nästan 60 procent av sibboborna är finskspråkiga. De allra flesta av dem deltog i folkomröstningen för snart ett år sedan. Och det såg ju ut så här:

Enligt Parkvakten är en möjlig tolkning av resultatet att Sibbo kommuns invånare oavsett språk och färg och bil och stuga helt enkelt inte ville bygga som man gör i en storstad…

Västmetron i motvind

Med kostander som verkligen skenat i väg är det förstås inte märkligt att staten nu blött den stora släven i metrosoppan.
Det är Mikko Ojajärvi, chef för trafiksystemavdelningen vid kommunikationsministeriet, som i en intervju till Yles finska radionyheter säger att västmetrons byggstart borde skjutas upp.
– Staten har senarelagt vägprojekt som blivit alltför dyra. Man kan göra likadant med metron.
Staten har lovat betala 30 procent av västmetron. Problemet är att prislappen nästan fördubblats – man började vid 450 miljoner men är nu uppe i 800 miljoner.
Tills vidare finns bara ett löfte om statens medverkan. Svart på vitt – nej.
Metrohöjdarna sitter som bäst i möte på stadshuset i Helsingfors, krismöte får man väl säga. För det är inte bara staten som nu är på tvären. Också esbopolitikerna har börjat tvivla. Somliga kräver stopp, andra nya förhandlingar.

Ett Borgåinlägg i Sibbodebatten

FOTO: Niklas Tallqvist
ÖGONBLICKSBILD. När inte Sibbo kommer till Helsingfors går Helsingfors till Sibbo. Pekka Korpinen, Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori har hela tiden varit överens. Här i förhandlingar i stadsfullmäktige sommaren 2006.


Parkvakten vill sammanfatta några finlandssvenska ledarskribenter i dag genom att citera forne kollegan Stefan Holmström i Borgåbladet:

När man ur HFD:s bokstavsmassa [tvåhundratjugutusen tecken] läser det som uttryckligen förklarar beslutet, inser man hur rent mekanistisk tolkningen är. Det här handlar inte om lagens anda, utan om huruvida förvaltningsmaskineriets kugghjul snurrade rätt.

Också HBL:s ledarskribent Johanna Westman morrar. Läs hela ledaren här.

Fel är fel är fel

Trots kontroller och heliga löften om skärpning slinker det ibland in fel i tidningen.
Pinsamma fel.
Som nu bildtexten på sidan 3 i dag.
Naturligtvis är grusvägen och skogen inte i Tallmo utan någonstans öster om Björnsö, på "Helsingforssidan". Det borde alla Parkvakter veta.
Och så är uppskattningen om 20 000 nyainvånare i det annekterade området kanske inte fel men förmodligen kraftigt i underkant. 30 000 – 40 000 är närmare sanningen, vilket vi också skrivit tidigare.
Nåja. Det om det. Nu går vi vidare, till nästa dags tidning.

Vindruvor i Sibbo

FOTO: Niklas Tallqvist
Lång kamp. För ett år sedan var det stor demonstration p Senatstorget i Helsingfors. Förgäves.

Då var den stora Sibbodagen här med både sorg och glädje.
Parkvakten är neutral men nöjd över att det äntligen är punkt. Eller punkt och punkt. Ledningen i Sibbo vill släppa bråket om de 30 kvadratkilometrarna men föreningen För Sibbo är beredd att knacka på hos EG-domstolen.
Det var naturligtvis mycket folk på pressinformationen i kommunhuset i Nickby i morse. Kommundirektör Markku Luoma bjöd på vindruvor och berättade att Sibbo går vidare med sina egna byggplaner.
Helsingfors valde att inte kalla till pressinformation. I stället gick överborgmästare Jussi Pajunen ut med ett pressmeddelande klockan 8.18, som var precis efter att staden öppnat sin nya Sibboportal med information om de omedelbart och lite senare förestående förändringarna i det annekterade området. Sajten öppnades ungefär samtidigt som Högsta förvaltningsdomstolen lade ut sitt beslut. Det är inte dumt att vara förberedd, heter det.

Musikhuset mumbo jumbo

Byggandet fortsätter som förut. Det är budskapet som musikhusbolaget gick ut med på förmiddagen.
Inte ett ord om tidtabellen.
Inget om sponsorerna – de lär vara fem sex stycken varav två riktigt potentiella.
Och fortfarande tyst om Yles roll.
Visst är det smått otroligt.
Vi talar inte om en lekstuga på någons privata tomt utan om en nationell angelägenhet.
Somliga har redan länge kallat det hela för en fars och nu får man kämpa för att inte hålla med.
Det är synd för den utdragna processen som inte saknat polsk färg irriterar också dem som från början förhållit sig positivt till musikhuset. Minns att helsingforsarna i slutet av 1990-talet bildade en levande ring kring de gamla tegelmagasinen och att 10 000 personer skrev på adressen mot rivandet av de historiska byggnaderna. Vad har de fått i stället? Jo, en ful grop som kostat några tiotal miljoner och massor med mumbo jumbo om avtal, sponsorer, tidtabeller och pengar.
Nej förresten det är inte en fars. Skandal är ordet.

ps. Läs här en arkivpärla om musikhuset.

foto: Niklas Tallqvist

Svenskt rum i Vallgård

Parkvakten har fått ett hett tips. "Pub Magneetti i Vallgård har en alldeles särskild stämning. Med en småländsk ägare har stadsdelen fått ett vardagsrum där den som tänkt härja inte ska göra sig besvär."
Smålänning.
Som i "svensk".
I gamla arbetarstadsdelen Vallila.
Jösses. Åker han ofta på stryk? Många skämt om Sverige då?
Inget av detta. Matts, som krögaren heter i förnamn och av outgrundliga anledningar helst bara med förnamn, har snabbt blivit du med både omgivningen och klientelet.
– Vi talar finska med Matts, så han lär sig lite hela tiden, säger Mervi Juuti.
Andra rapportörer berättar att språkundervisningen också går i andra riktningen, att finskspråkiga kunder åter tagit till skolsvenskan. Och det går bra det också.
Parkvakten vill undvika ytterligare textreklam och sätter punkt här. Men visst verkar det här som ett trevligt och lite annorlunda Svenskt Rum i Helsingfors?

foto: Cata Portin

Och så bara försvann han!

Med tur och skicklighet förevigade vårt reporterteam en räddningsoperation som heter duga i Tusby i går. Två ivriga skridskoåkare gick ned i vaken. Esko Ourila räddade båda.
Den första olyckan inträffade vid middagstid. Mannen som gick genom isen på Tusby träsk var uppe igen på ungefär fyra minuter. Blöt, genomfrusen och chockad, förstås. Men vad gör han? Jo, tackar Esko Ourila för hjälpen och FORTSÄTTER färden… Vart? Vem vet. Förhoppningsvis till den egna bilens värme någonstans i den absoluta närheten.
Läs reportaget här.

Foto: Leif Weckström

Foto: Leif Weckström

Sibbobeslutet – riktigt snart

Inkorporering.
Visst är det ett monsterord?
Monstret vaknar ur dvalan alldeles snart. Ett beslut om att göra det mesta av sydvästra Sibbo till en den del av Helsingfors lär vara fattat. Högsta förvaltningsdomstolen har funderat färdigt. Det filas på formuleringar, punkter ska placeras och kommatecken rätas ut.
Vår gissning är att det är pressinformation inom några veckor.
På med partyhattarna. På stadskansliet eller kommunkansliet.

Fnurror på tråden? Pajunen dementerar.

Jussi Pajunen, Hfrs och Marketta Kokkonen, Esbo är enligt vanligen väl underrättade källor fullständigt i luven på varandra. Det är intressant med tanke på allt tal om nödvändigheten av att öka samarbetet över stadsgränserna i Storhelsingfors.
Jag översätter här en bit av journalisten Risto Hietanens ledare om samarbetet i dagens Helsingin Uutiset:

Stadsdirektörerna i huvudstadsregionen samlades till ett sista möte i mitten av december. Avsikten var att välsigna de förslag som arbetsgruppen för frivilligt samarbete tagit fram. Det blev inget möte. Stadsdirektörerna var oeniga. Jussi Pajunen lär ha varit så förbannad på Marketta Kokkonen att han slängde mötespapperen efter sig.

Kokkonens svar kom på nyårsaftonen. Av någon anledning behövde hon understryka att Esbo är en autonom stad…

Kaupunginjohtaja Marketta Kokkonen:
Itsenäisten kaupunkien luja liitto Espoon tavoitteena
550-vuotisjuhlaa viettävä Espoo määrittelee pari vuotta sitten tiivistyneen pääkaupunkiseudun yhteistyön itsenäisten kaupunkien lujana liittona, totesi kaupunginjohtaja Marketta Kokkonen puheessaan kaupungin uuden vuoden vastaanotolla Kulttuurikeskuksessa 31.12. Läs mera här.

I sitt eget nyårstal krävde Pajunen att samarbetet fortsätter och fördjupas. Som vanligt alltså.
Parkvaktens kollega R. Sundberg fick också nyss tag på Jussi Pajunen. Han säger att Hietanens mötesreferat känns overkligt. Mera om det i morgondagens Hbl men – vad är det som pågår.

Tre av fem bloggar

Stadsdirektörerna Jussi Pajunen, Tuula Haatainen och Pekka Sauri bloggar mer eller mindre regelbundet. Helsingforsdirektörernas dagboksanteckningar hittas nu här. Då väntar vi på att också Paula Kokkonen och Hannu Penttilä börjar skriva.